Trollryggen.

Med en njure för det dumma, lät jag mej övertalas att åka till Romsdalen och klättra Trollryggen trots att jag inte varit hemma ens i 20 timmar från Chamonix, innan det bar av till trollensdal.
Som vanligt så var det nattkörning för att få vara med familjerna så länge det bara var möjligt.
Vi övertygade oss själva i bilen att vi var ostoppbara klättermaskiner så det blev inte mycket i säckarna.
Max 24 timmar bestämde vi att klättringen skulle ta, för sedan skulle åskan och regnet komma.Väl framme beslöt vi oss för att sova en timme, men som vanligt så gick det inte så bra så det var bara att stiga upp och börja traska. Men först skulle frukost avklaras. Kasper som är lagd åt feeder hållet hade gjort i ordning 4 liter pasta som skulle ätas till frukost.
Något som jag var mycket rädd för. Kände på slutet att vare tugga smärtade detta var frosseri på högsta nivå. Tänkte flera gånger under frukost på boken om fånglägren i Sibirien där det enda som gällde, var att föda sin människogris för att ha en chans att överleva. Vad hade Kasper planerat igentligen och var jag själv hans mat om det skulle gå riktigt illa. Frågorna var många och svaren var få.

Människogrisen har aldrig varit så här tjock.

Det är något med Japaner och mat. Kasper inte alls lika tjock.

När vi väl var framme vid klippan och kollade in trollväggen kom ångesten smygande. Inte blev det bättre när det började rasa.

Vi beslutade oss för att göra det Engelska insteget. Vad som var extra festligt var detta som vi hittade.

Vi bestämde snabbt att det var Voytek Kurtykas tappade stege.

Vi började klättringen och det gick inte alls lika snabbt som vi bestämt i bilen. Det var både blött och grönt.

Det som såg ut som soloterräng blev snabbt inte komfortabelt utan rep. Rep på och farten sjönk. Vi klättrade alldeles för högt och fick meka lite innan vi var på rampen. Väl där började vi göra höjd.

Fantastisk grön och skön klättring i början.

Tysken säger att det ska vara Europas längsta led och runt 65 replängder. Tysken har jävligt fel då det inte finns många bra standplatser på berget. Tur att klättringen är lätt i början så man kan klättra fort.

Vi kunde även konstatera att leden inte får många repetetioner nuförtiden. Vi första cruxet krävdes det avancerad trädgårdsskötsel för att få in några säkringar. Morgonen flöt på och vi hade bra tempo.

Det enda som man funderade på var om vattnet skulle räcka. Vi hade bara 4 liter och det var lika varmt som i ett Aphus i Djakarta. Då plötsligt hände det omöjliga !.

Där låg det två snöklumpar.

Fan vilket flyt tänker ni. Jag som tror på karma vet bättre. Fulla med vätska och laddade batterier så skulle crux replängderna tacklas.

Kasper lite Lost.

Vi slösade lite tid och Kasper prövade flera varianter. Till sist så hittade han våran exit.

Den visade sig inte heller vara helt lätt.

Exiten till toppväggen döpte vi snabbt till Death slab for cuties.

Helt plötsligt utan minsta förvarning så kom regnet och vi kom i ett helt annat läge. Fick en skräck repa i skyfall och nu började det inte vara lika roligt längre.

Skräck!

Vi enades om att försöka hitta lite skydd och en bra hylla under exit rännan men det visade sig vara längre än väntat. Kasper avslutade dagen med några galna leads i brant mossa. Fattar du vad bra blöt mossa suger säger han?. Nej svarar jag och funderar om han tänker äta mig i kväll. Del två kommer senare under veckan.