Två traverser var målet.
När vi väl var framme vid Turtagro så började paniken komma. Många klättrare vid parkeringen låg och sov i sina tält och husbilar. Vi diskuterade, sova eller inte sova var frågan ? Då vår välbeprövade metod som är att mat är allt och sömn är inget visat sig fungera så var det tungt att inse att det var mörkt ute.
Vi räknade ut att vi skulle hinna Skagastolsryggen innan det började komma folk upp för normalleden och ända sova 2 timmar.
02.00 alarmet ringer nu jävlar är det bråttom. Trycka mat och börja knalla. Men fan vad fort dom går tänker jag och undrar om 500g pasta inte känns i deras magar. Inte direkt panikslagen ser jag Kasper och Chris drar i från. Är alltid seg efter maten, så jag kommer nog ikapp.
Grabbarna drar i från.
Anmarschen gick fort och jag kunde återigen konstatera att det är en viss skillnad att klättra på sommaren.
Där vi hade rep på vintern kunde vi nu småjogga oss fram.
Här tog vi fram repet första gången.
Det märks att det är mycket folk på fjället nu för tiden. Man hittar mycket konstiga saker som dom lämnar.
Så här glada blev vi när vi hittade en Amerikansk klämmkil av modell gul Alien.
Det måste vara något nytt i Norge med att lämna grejor överallt tänkte vi. Kanske någon statusgrej?
Det börjar tom synas på fjället att dom har mycket deg i Norge.
Vi hittade flera kammar och kilar satt det lite överallt så vårt lilla rack blev ganska stort mot slutet.
Klättringen gick bra och vi skulle leta efter patchells sva hade Anders sagt. När vi kom dit så gick det med ens upp för oss att det hänt lite på skosidan sen den gode patchell var där.
Storen, ser brant ut men är soloterräng.
Kasper på Summit.
När Vi började närma oss toppen på storen så hände det som alltid händer med Kasper. Han börjar titta på klockan och då är det bråttom. Vi stod på toppen 7 timmar efter att lämnat Turtagro. Halva turen avklarad.
Chris och Jag på summit.
Vi vilade lite på toppen och delade en snickerspaj innan vi började firningen.
Dansk-Japansk rapellklubb ?
Det enda tråkiga på leden var nedstigningen till bandet. Längre än vad det såg ut att vara. När vi närmade oss Dyrhaugsryggen så hörde vi röster, det var ett annat replag på turen. Inga ord behövde sägas vi visste vad som måste göras. Dom var bara på första stand visade det sig. Snabb som kastspyan i filmen stand by me var vi snart och nosade deras andre man i hälarna. Efter två repor var vi förbi.
Chris Crux
Det visade sig att crux repan var jävligt fin. Då vi bara hade ett par frickisar i storlek 42.5 med oss så fick Kasper repan. Jag följde med lite stånkande då jag pajat handen lite på ryssen. Chris följde med ännu mer stånkande då det inte kommer så många goda jam klättrare från Mockfjärd. Tog exit repan till toppen som var lite annorlunda i kvalite.
Summit! nu var det bara skrot kvar.
Vi fort satte i hyfsad fart men man började bli lite trött. Då var det skönt efter kammen att få springa lite på detta.
Vi var tillbaka vid bilen på 15.5 timme. Nu var det bara att öppna min nyinköpta cooler av modell större.
Sommarens bästa grej.
