Jultävling mm.

Starkt startfält.

Kan informera att det ser ut att bli fullt på träffen med en mycket stark uppställning av gräsklättrare.
Tyvärr så har jag inte hunnit posta på ett tag. Har haft fullt upp med att smälta segern i Dkk boulderbattle. Ska jag vara riktigt ärlig så var segern en delad seger med Frozen Turfs andra äkta hälft. Ska dock inte tråka ihjäl er med detaljerna här.

A new world order / Every one wants a piece of the cake

Förövrigt så har jag sysslat med att ta ställning till all sponsor erbjudanden som börjar strömma in.
Det är ett hårt jobb att driva Sveriges största Gräsklätterblogg.
Frozen Turf har beslutat att börja åka på Kreuzspitze bindningar denna vinter.
Kreuzspitze är en liten underdog bland bindningstillverkare som sparkar röv med allt annat på marknaden, Vi har även beslutat att en större internationell outdoor retailer nämligen Barrabes kommer att gå in och sponsra den Universiella Grästräffen. Alla deltagare kommer att få en Grassy bag med prylar.
Vi har Joel att tacka för detta. Nu får det vara slut med sponsorer, så om ni inte är små och independent och har en jävla massa soul så bemöda er inte att skicka förslag.
I dag så gick vårt merchandise på tryck och det kommer att vara klart till träffen.

Arga kocken informerar.

Arga kocken har fått hedersuppdraget att laga till gräsklättermiddagarna.
Har du några speciella krav på din kost ( ex bara kött eller endast gluten ) så hör av dig via sms till mig så försöker vi lösa detta.
073-929-6119.

Jultävling.

Vi kommer att ha jultävling där du kommer att ha chansen att vinna 1 av 15 t-shirts med Gräsklätter-loggan. För att vinna måste du svara rätt på jultävlingen och komma på träffen, dessutom måste du bli godkänd i den psykologiska utvärderingen.

Vilken Polsk Gräsklätter gud sa detta " Ice climbing is boring I far prefer grass "
Bara att posta ditt svar på bloggen så kan du vara lycklig vinnare av årets jultävling.
Se till att ta hand om era familjer under julen så att ni kan ha ett fritt sinne på träffen.

God Jul / Markus

Spread da word Turfsters.

Grass is the new Cool.

Fick ett mail från en Turfster. Han beskrev sig som en som bara lever på vintern och bor, far out in the uncharted backwater of the galaxy, Denna person var snäll nog att sätta ihop logga inför träffen.
Denna har nu gått på tryck så ni som kommer på träffen kan njuta av världens hetaste merchandise.

/ Markus

Frozen Turf Takes Chamonix !

Promotional tour for the Universal grass climbing meet.

I vanlig ordning var ambitionen högre än förmågan när vi drog till Chamonix för att omvända Fransoserna. I en värld i ständig förändring så kan ni lite på att Frozen Turf gör sitt för att behålla stabiliteten i klättervärlden. Inga bultar, kalla kvinnor och varm öl var vårt motto denna vecka.

I ett svagt ögonblick så bokade vi Chamonix istället för Skottland då minnet av förra årets legendariska höst i alperna fortfarande fanns i minnet. Vi blev fort varse att sommarens värmeplåga gått hårt åt vinterklättringen i Cham. Några dagar innan avresa började det i alla fall kännas lite bättre då det utlovades dåligt väder. Det var ingen överdrift att vi var väldigt laddade första dagen då vi stegade mot Midi liften som skulle öppna 08.00. Här skulle göras stordåd. Har alltid sett ner på Fransoserna lite grann då dom vill ha bult och finväder när det ska klättras. Är dock beredd att inse att en del är tuffa, jävligt tuffa. Trots att Arga Kocken läste lusen av den franska liftpersonalen kom vi inte iväg förän 10.00. För dåligt väder skyllde dom på. För er kanske tyckte arga Kocken.

Arga kocken efter battle med Franska liftskötare.

När vi äntligen kom iväg så insåg vi att vi var själva i kabinen förutom några Kinesiska turister.

Konstigt tyckte vi, inga andra klättrare. Uppe på Midi förstod vi varför inga andra valde att klättra idag. Total Whiteout och hyfsad kuling. Vi enades att vi inte kunde backa efter arga kockens battle med liftskötarna och vi stegade ut på fjället. Ambitionsnivån gick ner flera snäpp när vi pulsade omkring nere på glaciären alldeles ensamma och bedrövliga. Plötsligt så stod vi vid cosmiq areten utan att ingen av oss sagt ett ord. Hur kunde det bli så här  när vi skulle göra stordåd. 

Fick en bild när dimman skingrades.

Klättringen gick snabbt och vi toppade ut på strax över 2 timmar trots skitsnö.

Frozen Turf 1 Chamonix 0.

Nästa dag så utlovades det bättre väder men mycket snö på berget. Uppe i ottan och det var samma visa igen mellan Liftpersonalen och Arga Kocken. För dåligt väder skyllde dom på. För er Kanske svarade Arga Kocken. När vi äntligen kommit iväg så styrde vi njurarna mot triangel du tacul.

Vi tog följe med ett par fransoser och turades om att spåra.

Arga Kockens variant på Chere goulotten.

Då vi hade tid att prata med dom andra klättrarna så försökte vi få över dom till the Darkside.

Dom verkade måttligt intresserade av gräsklättring och pratade bara om goulotter. Arga Kocken verkade måttligt imponerad och berättade att Frozen Turf går sin egen väg. Därefter solade han en tunn isränna till höger om starten och fransosernas respekt växte snabbt. Vågade inte följa efter utan fick klättra orginal leden.

 Frozen Turf 2 Chamonix 0.

På vägen ner så berättade liftpersonalen att det inte var någon ide att vi stod där och väntade då liften förmodligen inte skulle gå alls nästa dag. Bedrövade så drog vi till Sallanches för lite torr klättring.

Arga Kocken känner sig som hemma.

Frozen Turf 2 Chamonix 1

Nästa dag skulle balansen återställas. Här ska det klättras frusen mossa. Har kollat på en förmodligen oklättrad mosslinje på Pegine. Den skulle det stötas på.

Tyvärr fick vi baila i taket uppe till vänster.

Frozen Turf 2 Chamonix 2.

Det stod nu 2-2 mellan oss och Cham. Med bara en dag kvar visste vi vad som måste göras.

Då Arga Kockens träning inför resan bestod i att jobba minst 340 timmar i månaden så var han inte längre inställd på att gå långt i onödan. Vi enades om cosmiq icefall. Då jag tidigare under veckan sett att den nästan var helt torr så lät det som en bra ide.

Arga Kocken på väg.

Arga kocken ännu argare i Spindriften.

Frozen Turf 3 Chamonix 2.

Nu återstår det bara att fortsätta träningen inför den Universiella Gräsklätterträffen.

Gör nu som den Arga Kocken och Ansök du med. Det finns bara ett bergänsat antal platser kvar.

/ Markus

Frozen Turf is Back !

Tyst en längre Tid.

Det har varit tyst på bloggen en längre tid. Detta beror inte på att vi lagt av.
Det är en släng av prestationsångest från min sida. Det är inte helt lätt att driva Sveriges största Gräsklätterblogg. Förstår nu hur svårt en del författare känner det när man släppt en första succebok och ska börja med uppföljaren. Men lika säkert som mossan fryser har jag tagit mig upp från mitt svarta hål.

Vad har hänt sen sist ?

I början av sommaren satsade vi allt och jag och Kasper och Bosse drog till Övre Årdal. Fy fan tänker ni.
The golden pillar of Grass climbing. Likheterna är så klart slående med the Golden pillar of Spantik.
Ni vet så klart allt om väggen redan så jag ska inte tråka ut er med detaljerna,
Vi hade dock ett osannolikt flyt när alla sjöbusar i hamnen tvärvägrade korsa sjön och köra oss till insteget. Detta räddade förmodligen livet på oss. Nedslagna for vi till Jotunheimen för skidåkning.

Semester i Lofoten.

Stuvade in familjen i bobilen och drog till Lofoten. Hade inga förhoppningar om att klättra något riktigt. Lyckades inte övertala Anders och Erik om att Nordryggen på Vågakallen är Lofotens grand prize. Det fick bli Vestpillaren på Prästen i stället. Nedslagen och nedröstad så var jag inte särskilt sugen att börja. Det visade sig att en vinare om dan inte heller var den bästa uppladdningen.
Tur att Damp farbror Wester var stabil trots en vinare om dan.

Erik och Jag följer på Slanting Dihedral.

Jag fick dock den bästa repan.

Anders blir så här glad av gräsklättring.

Erik inte lika övertygad än.

Stetind.

Rätt besviken på leden och mig själv så var jag sugen på ett riktigt berg. Lyckades övertala Sussi ännu en gång att det var en bra ide att åka till Stetind med barnen. Nått som måste upplevas var motiveringen. Såklart fattade hon vad som var i görningen med förstod att det var lika bra att jag fick det gjort. Efter en omväg ut på Senja var vi äntligen på väg till Stetind. Kom fram på kvällen.

Planen såg ut ungefär så här. Hitta någon som är dum nog att klättra Stetind med mig i regn.

Väl framme på parkeringen så började jag knacka på i bobilarna och tälten. Svaren var lika överallt.

Det regnar och och kommer att regna länge. Nedslagen linkade jag iväg till familjen. Fy fan tänkte jag, var är klättringen på väg ? Plötsligt som en blixt från klar himmel så hörde jag någon prata tyska. Detta kan vara min räddning då tyskar är kända för att vara lättlurade växlade jag upp och satte in en offensiv. Det visade sig att tysken hette Jan och var på.

Han var inte bara tysk det visade sig, han var en stabil fjällkarl och vi hade en fin tur upp på Stetind trots att det inte var mer än 50 meters sikt på hela dagen.

Summit.

Det är väl ungefär det som har hänt sen sist, I nästa post så ska jag berätta mer om den Universiella Gräsklätterträffen på Båthusberget. Det nya Millenniets största happening kallas den redan.

/ Markus

Cairngorms the Scottish Oxberget.

Självförtroendet på topp !.

Med 21 arbetsdagar utan ledigt så var formen och självförtroendet på topp.
Lägg till sjuka barn och en dotter som sa att min mage såg ut som en boxboll
och en fru som sa att min sele såg lite trång ut så visste jag att här måste det klättras.
Som tur är tänkte jag, så är ju Håkan inte sugen att laga mat även på semestern och Skottlands dricka lika dåligt som maten. Av bar det i alla fall. Hämtade upp Håkan mitt i natten. Det var då problemen började. Pang älgen kom studsandes ut på vägen. Säga vad man vill i Stockholm men rambyggda bilar kan vara bra ibland. Fan vad lite varg det finns i Dalarna ! Ut hoppar Håkan med en slö morakniv och vill slajsa älgen.
Som tur va verkar den vara oskadd och hoppar vidare. Ringer 112 och säger att vi märkt ut platsen med en bagage tag från Geneve.

Framme i Skottland så prövar Ayton Wester mina nerver hela vägen från flygplatsen till Cairngorms.
Handla öl och mat och sen i sängs. Vi väljer som vanligt replagskamrat med att den som förlorar sten sax påse får klättra med mig. Det blir jag och Håkan och vi beslutar oss att klättra orginal leden på Alladin`s butress. Velat klättra den ända sen förra året då jag blev så ivrig när flera var på väg till insteget att jag tog fel led.

Annat replag på insteget.

Klättringen gick bra och vi toppade ut rätt så kvickt. Anders och Bosse fick lite mera äventyr då 

dom klättrade mellan två etablerade leder. Men upp och ner kom dom och Anders som var mer dampig än vanligt verkade haft det spännande. Sen blev det vilodag för vi skulle åka ut till Meal gorm och klättra. Av bar det och vi hade bytt förare till den lungne fabror Bosse. Tyvärr eller inte så var vägen avstängd sista biten och vi fick byta plan. Vi tog första bästa berg och gick in i coire a chaorachain. 

Na ciochan inne i coirrin.

Håkan och Anders beslutade att försöka på den prominenta gullyn i mitten av bilden.

Själv så övertalade jag Bosse att en direttissma är den vackraste av alla linjer.

Fick vände i en brant kamin men hade fortfarande inte gett upp hoppet om en direttissma.

Valde en annan väg och fick otroligt grön och sjön klättring i två replängder.

Bosse likes it.

Väl framme på andra stand så slogs min dröm i kras. Fan en jävla gully. Bara att promenera ner.

Vi såg Anders och Håkan högt på berget. Dom var i alla fall på väg ner så vi väntade och fick höra skräck historier om fall i friends i leriga sprickor. Detta var riktig klättring inte som i Cairngorms där varje yxlägg är en standplats. Resterande dagar la vi Cairngoms med mycket lätt tillgänglig klättring.

Anders på the Message IV, 6

Anders på 2a stand.

The Message.

Håkan på Honeypot IV, 6

Vi fick många fina leder och dagar innan hemfärden. Till sist fick jag känna av att Norrmännen aldrig glömmer. Dom plockade mig på Gardemoen i vad dom sa var en rutinkontroll. Såklart vad det en hämd för när jag räddade en norsk bergsguide på deras nationallfjäll Stetind. Tyvärr inte hunnit postat om den numera legendariska internationella gräsklätterträffen. Kan dock avslöja att alla replag fick klättra nytur. Så håll ut så kommer the uncut story snart på Sveriges bästa gräsklätterblogg.

Över och ut för denna gång/ Markus