Sitter i ett soligt Italien med familjen och längtar till vintern, men oj vad mycket vinter det blev.
Efter en vecka i Finale utan att klättra en meter så började prognosen i Cham se lovande ut, regn regn och lite mera regn. Fan vad bra inte en jävel på berget. Stack en dag tidigare från finale för att få en fin dag i bergen med familjen innan det dåliga vädret slog till. Efter lite övertalning och några små lögner lyckades jag övertala Sussi att en snart 5årig dotter utan problem kan gå 1300 höjdmeter nerför.
Fortfarande en glad del av familjen med Dru i bakgrunden.
Efter familje utflykten så drog jag en snabbis till guide kontoret för att kolla förhållandena. Klättra nu! dom fattade inte riktigt vad jag menade då det kommit 50 cm snö senaste dygnet. Jag fattde inte heller vad dom menade, alla kan ju klättra i fin väder. På väg ut från kontoret så sprang jag på en gammal bekanting som bjöd in mig att hjälpa till och spåra för några bashoppare som skulle hoppa någonstans runt plan.
Med bara 2 dagar i bergen så var det inte aktuellt, speciellt när jag hörde att den fule den snygge och den gammle hade lyckats i Norge. Äntligen så kom Boulder Bosse och vi försökte ta första liften upp till midi.
Men liften ville inte riktigt gå. Den kanske går i dag vi får, se kom tillbaka om några timmar. Va fan vi gick och tog en kaffe och väntade och väntade. Tillslut så körde dom upp oss och 5 andra klappträn.
När vi kom upp i total whiteout så försvan plan a,b,c,d,e, så vad fan skulle vi göra. Det får bli plan traversen den kan man ju inte gå fel på. Det gick ju ganska bra nerför kammen mot plan som var i ett bedrövligt skick.
Vi knöt in oss och började pulsa, fan vad svårt det ät att navigera när man bara ser 3meter så vi höll på att ramla ut på midi s nordvägg. Jag korrigerade kursen lite och kände inte igen mig alls. Efter 20 minuter så lättade det lite och vi var helt ur kurs. Blev tvungen att plocka fram kompassen och efter ett tag så var vi på rätt väg.
Boulder Bosse någonstans på Berget.
Då det började bli bedrövligt väder och Bosse började känna av höjden så fick vi ta det tunga men smarta beslutet att vända, då hände det! jag drog av blixtlåstet på min Haglöfs Anorak. Vad fan i helvete jag har ju bara använt fanskapet max 10ggr, haglöfs är slut ni ska få betala dyrt för det här.
Vad fan Anna en rookie hade kunnat dö för något sånt här.
På väg tillbaka till liften började jag fundera på en hämd mot haglöfs. Jag ska fan gå till deras affär i byn och elda upp skiten i butiken, sånt här håller inte om man håller på med the cutting edge alpinism.
När vi började närma oss midi så började vädret bli riktigt dåligt och våra spår var nästan borta när jag började ta oss upp för kammen så var det jävla galet att något så lätt kan vara så jävla svårt. Det hade kommit 40 cm lössnö på kammen så jag fick skotta oss uppför. När det började bli brantare så fick jag rida på kammen men en yxa i varje hand. Då ville den jävla Bosse ta ett foto. Aldrig att jag ska bli så förnedrad. Det är alpinism och inget broke back mountain vi sysslar med.
Dag två slutade ochså i katastrof men det är en annan historia.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar