söndag 12 november 2017

Greenland Part 3, New route Mayhem!


Fat Camp.

Tillbaka i BC så började vi reda ut det som hade hänt den första veckan. Jag var själv ganska tveksam till fortsatt Mayhemklättring och ville inte gärna sticka ut hakan på några dagar. Dom andra fattade inte riktigt min skräck, men jag fick som jag ville denna gång.
Nästa mål blev en topp som hade kort anmarsch och inte var så hög. Med en anmarsch på bara 3-4 timmar och 1300 höjdmeter på fast klippa behövde vi inte mycket vila. Grejen var den, att jag var ganska fet och god efter 1 år utan klättring så jag var i ganska bra form då jag hade både lagrad energi och inte några småskador, dessutom var jag för svag för att kunna klättra hårt så det var ganska osannolikt att jag kunde skada mig. Vi hade helt enkelt hittat ett framgångsrecept. Det enda orosmolnet med vår plan är att Ted fortfarande är lite för stark för att kunna skada sig.


Det är toppen i mitten som var målet.

Då vi alla tre har varit på glaciär tidigare och att vi är väldigt säkerhetsmedvetna och av naturen försiktiga varelser så använde vi såklart rep. Det är alltid en bra idé om man är lättast.
Jag är alltså lättast trots att jag är fetast men det kan nog ha något att göra med min längd.
Glaciären gick bra och efter några timmar var vi snart framme och började klyva.


Det blev mycket sån här terräng.



Mera klyvning.

Då vi inte nödgades behöva använda repen och kvalitén var fin så var vi snabbt uppe på toppen.


Vi på toppen!


Kasper var först på toppen!



Vi hittade inget röse på denna topp. Vi hade länge en diskussion om vi skulle döpa toppen eller inte.
Vi kom tillslut fram till att vi inte kan claima en riktig bestigning då repen aldrig lämnade ryggsäcken. Man hade såklart kunnat kalla den 20 replängder och döpt både topp och led men det är inte så vi rullar på Frozen Turf.
Nästa episod. Part 4 Kentucky Fried Seagull kommer inom kort.

Inga kommentarer: