Greenland Part 3, New route Mayhem!

Fat Camp.

Tillbaka i BC så började vi reda ut det som hade hänt den första veckan. Jag var själv ganska tveksam till fortsatt Mayhemklättring och ville inte gärna sticka ut hakan på några dagar. Dom andra fattade inte riktigt min skräck, men jag fick som jag ville denna gång.

Nästa mål blev en topp som hade kort anmarsch och inte var så hög. Med en anmarsch på bara 3-4 timmar och 1300 höjdmeter på fast klippa behövde vi inte mycket vila. Grejen var den, att jag var ganska fet och god efter 1 år utan klättring så jag var i ganska bra form då jag hade både lagrad energi och inte några småskador, dessutom var jag för svag för att kunna klättra hårt så det var ganska osannolikt att jag kunde skada mig. Vi hade helt enkelt hittat ett framgångsrecept. Det enda orosmolnet med vår plan är att Ted fortfarande är lite för stark för att kunna skada sig.

Det är toppen i mitten som var målet.

Då vi alla tre har varit på glaciär tidigare och att vi är väldigt säkerhetsmedvetna och av naturen försiktiga varelser så använde vi såklart rep. Det är alltid en bra idé om man är lättast.

Jag är alltså lättast trots att jag är fetast men det kan nog ha något att göra med min längd.

Glaciären gick bra och efter några timmar var vi snart framme och började klyva.

Det blev mycket sån här terräng.

Mera klyvning.

Då vi inte nödgades behöva använda repen och kvalitén var fin så var vi snabbt uppe på toppen.

Vi på toppen!

Kasper var först på toppen!

Vi hittade inget röse på denna topp. Vi hade länge en diskussion om vi skulle döpa toppen eller inte.

Vi kom tillslut fram till att vi inte kan claima en riktig bestigning då repen aldrig lämnade ryggsäcken. Man hade såklart kunnat kalla den 20 replängder och döpt både topp och led men det är inte så vi rullar på Frozen Turf.

Nästa episod. Part 4 Kentucky Fried Seagull kommer inom kort.

Greenland Part 2, Pt Emanuelle.

Happy days in Jonestown.

Den första tiden i Jonestown hade vi liten vilja att klättra något överhuvudtaget.

Vi hade det helt enkelt lite för bra och för bekvämt.

Det närmaste vi kom klättring var detta.

Vi resonerade, att ska man göra nåt så löjligt som att klättra på småstenar så är det en extra krydda om det kan dyka upp en Isbjörn och ta oss.

Egentligen så hade jag och Kasper räknat ut att Björnen i så fall hade föredragit Ted då han är både yngst och mörast. Kasper är för gammal och jag springer fortare än Ted dom 400 första metrarna.

 Tomas Tvivlaren.

När dagarna började flyta ihop med nätterna så började till slut den lyckliga tillvaron att raseras. Jag började känna mig som Jesu lärjunge Tomas Tvivlaren. Orsaken till det var att vi hade hittat Emanuelle vid stranden när vi letade ved.

 Kasper med Emanuelle och Grönlands Kanske Längsta pinne.

Emanuelle var den vackraste bit drivved någon av oss skådat,

Nu började det ett nytt kapitel i vår resa.

Vi kände nog innerst inne alla tre att vi ville ha henne för oss själva.

Jag kände mig inte lika sugen längre att följa mina vänner in i döden.

Jag och Emanuelle.

Vi började alla 3 att tvivla om vi verkligen skulle få klättra något på denna resa då vi helt enkelt hade det lite för bra.

Fatalism.

Vårat öde var redan bestämt och vi blev lite för fulla en kväll, eller om det var dag eller natt. Den kvällen eller om det var dag eller natt så råkade vi glömma Emanuelle utanför tältet i regnet. Det var vad man kan kalla en dålig idé då vi fick en chock av vad som mötte oss.

Emanuelle som var så vacker när hon var torr var i vått tillstånd kanske det äckligaste du kan tänka dig. Jag vaknar fortfarande på nätterna skräckslagen med den bilden på min näthinna. 

Vi tittade på varandra och vi visste alla 3 vad som måste göras.

Det fina med att känna någon så bra som vi känner varandra så började vi genast att racka utan att behöva säga vad som behövdes göras. Vår plan var enkel, vi skulle göra oss av med Emanuelle så att världen aldrig skulle behöva skåda henne igen. Det fanns egentligen bara ett alternativ och vi visste alla tre vart den platsen var.

Svarttoppen A.K.A Pt Emanuelle.

Denna topp får Schreckhorn att likna Städjan. Våra ögon hade dragits till detta skräckslagna berg men inte i våra vildast alkoholdimmor var någon ens villig att föreslå denna prominenta skräcktopp och nu hade ödet fört oss dit.

Klassiskt att dölja rädslan med ett ansträngt leende.

 Svarttoppen, följ ryggen till toppen så har du toppen.

Då vi räknat ut att New Jonestown låg vid fjorden och toppen på nästan 2000 meter så var det mycket gå och klyvning till en början.

 Klyver på.

Motiverade att bli av med Emanuelle så höll vi gott tempo. Men det blev dålig kvalité, till och med riktigt dåligt. Vi visste om att klättrar vi upp här så kommer världen aldrig att behöva skåda Emanuelle igen.

 Kolla kvalitén, rock to die for!

Till sist så gick det inte längre och vi tvingades fira. 

Reträtt.

1,5 replängd från toppen kände vi att det inte var riktigt värt att fortsätta då det kändes som att inget satt fast. Nere på någorlunda fastmark så började vi utvärdera våra alternativ. Ett liv i baslägret med Emanuelle som är så jävla äcklig eller mot toppen till varje pris. Ett citat av pastor Jim Jones fick oss tillsist att gå mot toppen " if we can not live in peace let us die in peace"

Lite vila och sen fick snön bli vår nya väg.

Vi hittade en exit ränna mot toppen.

När vi började närma oss toppen började vädret slå om och det började blåsa lite.

En film från nära toppen kan du se här. https://youtu.be/j7fPgDPmMIU
Ted tog oss säkert till toppen dom sista replängderna.

SUMMIT Pt Emanuelle. 

Med Emanuelle på toppen.

Då Emanuelle torkat i vinden började vi nästan att ångra oss då hon var torr och vacker igen.

Men allt har ett slut och det var dags att skiljas. Returen gick bra och tillbaka i New Jonestown så började allt bara om igen.

Back in New Jonestown.

Frozen Turf, where the action is!. Stay tuned for next episode. Part 3, New route Mayhem!

 

Gräsklätter landslaget Goes Greenland.

Back on Track ( Back from the dead)

Efter att jag bara  byggt på min paper mache modell av Jonestown så var modellen äntligen klar och jag var redo att gå vidare med mitt liv.
Nästan 1 år utan klättring sätter sina spår och kroppen känns bättre än på länge.
Övertalad av Gräsklätter landslaget så satte jag mig på flyget på Arlanda väl förberedd då jag följt Don Whillans tränings tips inför en längre vistelse i bergen.

Vi hade diskuterat i många år att åka på en längre klättertripp till inte så sönderknullade berg.
Varje gång vi började planera, så la vi snabbt ner planerna då det visade sig vara logistiskt omöjligt att medföra allt som vi behöver i BC i form av mat och dryck.
Det som var annorlunda denna  gången var att nu hade vi en plan för att lösa logistiken.

The Journey 

Som vanligt med att resa så var det tråkigt, men vi gjorde vårt bästa för att ha roligt.

Ted på Arlanda

 Jag på Island.

Ja ni fattar, väl framme på Grönland så anordnade Kommunen Sälklubbartävling till vår ära.

Dagen efter tävlingen såg det ut så här i hamnen i Kulusuk.

Vi kände att det inte rullade vår väg så vi tog oss snabbt till fjällen.

BC vid havet A.K.A New Jonestown.

När vi etablerat New Jonestown så upplevde vi dom lyckligaste dagarna i våra liv.
Stämningen var på  topp och vi hade det jävligt bra.

Living the Dream!

Sea Side BC.

En liten film från New Jonestown https://youtu.be/WjpbNbcXRtA

To be continued .👊                

Training camp for the invitational Grass Climbing Meet.

Annorlunda start på säsongen.

Äntligen så börjar man vakna upp ur sommardvalan och säsongen närmar sig.

Frågorna har varit många från alla oroliga Turfsters om Frozen är slut och om det inte klättras längre.

Vi har spenderat sommaren med att visa oss från vår allra mest ansvarstagande sida och tex, gjort sånt här.

No hope for the Youth.

Invitational only.

Då inbjudan redan gått ut till landets främsta Gräsklättrare så kände jag att det var dags att lägga mig i hårdträning för att inte göra bort mig på träffen. Arga Kocken som blivit fet under sommaren av allt kockande behövde luftas. Sagt och gjort så bokade vi en resa till Cham. Damp Wester fick reda på att vi skulle åka och bjöd in sig själv. Då fattades det en 4e person, det löste vi genom att damma av ett gammalt säkert kort och vi bjöd in Bosse. Om ni inte vet vem Bosse är så är han nog mer känd som Booze. Väl framme i Chamonix så var förhållanden ganska kass om man inte hade skidor.

'

 Rutinerad som man är hade vi skidor.

A Man Down.

I mitten på veckan så skulle Anders och Arga Kocken klättra något på triangeln och jag och Booze tog sovmorgon. Väcktes av att Kocken ringde och frågade om vi kunde hämta honom i Sallanches.

Wtf i Sallanches frågade jag. Anders har fått en Sten i Huvudet men vi fick i alla fall åka helikopter och det var skit fräckt sa Kocken. Vi drog ner till sjukhuset för att kolla hur det var ställt med Damp farbrorn. Det visade sig att han fått en sten i huvudet och spräckt hjälmen och förlorat lika mycket blod som innehållet i en stor öl. Han blev dock utskriven på kvällen och vi åkte hem och bäddade ner honom.

Fabror har blodat ner lakanen.

I Rymden Kan ingen höra dig skrika

Nästa dag så drog jag och Kocken iväg med målet inställt på Pointes lachenal.

Det började mycket lovande då det bara var 5 st med första liften. Väl av kammen och nere på glaciären så bestämde vi oss för att inte använda repet då Kocken dömde ut mina chanser att hålla ett fall av honom då han sa att jag är för klen och han för fet för det. Vi tog av oss stegjärnen och började traska. Det gick snabbt framåt då snön började sätta sig och det var spårat. Efter 10 minuter hade jag dragit ifrån kocken med 100 meter och stannade för att vänta in honom. Vände mig om och jag var alldeles ensam på Glaciären. WTF var är kockfan tänkte jag. Jag la ihop 1 och 1 och kom fram till att det inte blev 2 utan att Kockens arbetssommar har gjort honom så fet att han måste trampat igenom någonstans. Slet fram repet och band den ena delen i ryggsäcken och den andra i selen och började traska tillbaka med ryggsäcken på släp. Efter ca 300 meter så ser jag ett hål som har formen efter kocken med ryggsäck och raka armar. Fy fan tänker jag och börjar skrika efter Kocken i panik.

Samlar mig och bygger en märklig standplats med yxor, stavar och ryggsäck, börjar åla fram till hålet och sätter fast en karbin i repändan och matar ner det då konstaterar jag att det är långt ner, förbannat långt också. Skriker i panik då jag inte får någon kontakt i andra änden. Samlar mig och inser att Kocken är död och jag måste gå på begravning och åka hem till hans föräldrar och berätta.

A smooth fall and the Resurection of the Angry Chef.

Tar fram telefonen och ringer efter helikopter 74 så att dom kan hjälpa mig att plocka upp resterna av Kockens kadaver. Dom skickade helikoptern direkt då jag berättade vad som hänt och jag lade på.

Då såg jag att jag inte längre var ensam på glaciären och började ropa efter två killar som var på väg nerför Midi. Dom hörde mig och satte fart. Väl framme så berättade jag vad som hänt och att Kocken var död. Hann knappt säga död förrän det kom två snabba och distinkta ryck i repet. Kocken lever men måste vara svårt skadad.

Vi rycker och sliter och frustar och drar och plötsligt så är Kocken uppe ur bråddjupet. Fan vad ni har bråttom jag har en stav kvar därnere säger han. Har aldrig blivit så glad i hela mitt liv av att se ett Arga kocken. Konversationen som kommer att utspela sig mellan Kocken och Sjukvårdspersonalen dom nästa 2 minuterna kommer jag aldrig att glömma i hela mitt liv.

Sp "Are you hurt"?

Ak "No"

Sp "Are you shore"?

Ak "Yes"

Sp "It was a long fall"

Ak "it was a smooth fall only 40 meters"

Sp "No pain att all"?

Ak "I am ok I really am"

Sp "No pain att all"?

Ak "No pain but i probably have broken my thump"

Sp "We most have a look at you"

Ak "No I can walk back" 

A smooth fall only 40 meters.

Ungefär här någonstans så bestämmer dom sig för att sätta nackkrage och ryggplatta på kocken och spänna fast honom och stoppa ner honom i någon rymdpåse. Står och lyssnar på hela förloppet med en Guide som säger att Doesn`t your friend knows that chopper rescue is free in France. I answer him, yes he knows that, he was in the same chopper yesterday. Då packar han ihop sina prylar och går utan att säga något mer. Blir inföst i helikoptern med Kocken och 5 minuter senare så landar vi i Sallanches. Dom bär ut kocken och en i räddningspersonalen ger mig sitt visitkort.

Its for your friend two days in a row now he must like us on Facebook.

Lika snabbt som dom kom så var dom borta och jag fick sitta i väntrummet även denna dag.

Efter 3 timmar så lyckades inte personalen hålla emot Kocken och han skrev ut sig själv.

Doktorn ville ge recept på painkillers till Kocken men ändrade sig och sa att vi skulle gå och dricka öl istället. Jävligt bra doktor tyckte kocken då vi traskade ut från sjukhuset.

A fucking legend.

 Dalarnas Finest

För dom som är intresserade vad Kocken sysslade med så länge i sprickan så kan jag bara säga att den historien är bara för dom som är invited for the invitational Grass Climbing Meet.

Över och ut/ Markus

 

Med Rytmen i Blodet.

Cairngorm 2016.

Det blev en favorit i repris då vi besökte Cairngorms förra veckan. Det viktigast vi lärt oss av våra tidigare besök var att bo nära Cairgorm Brewery även detta år. Skönt att ha något att göra om vädret är dåligt resonerade vi. Det var jag och Damp Anders och desertören Olle som har utvandrat till Stockholm men han fick vara med trots det misstaget. Och så klart så vara min sidekick Arga Kocken med.

Arga Kocken

Veckan inleddes med strålande väder och Anders var på gång. Han ville göra Savage Slit och så fick det bli. Kocken och Olle gjorde något försök på några leder och klättrade något helt annat den dagen.

Savage Slit. Foto: Anders Wester 

Grymt snygg linje men klättringen var så där. Har inte använt min röv så mycket sen jag var matförgiftad i Vietnam 99.

Vilden igen. Foto: Anders.

Det goda vädret fortsatte och dag två klättrade vi direkt insteget till Hidden chimney.

Dock så klättrade vi även direkt utsteget till den då det var mycket klappträn på fjället.

Det bästa att åka med detta gänget är att vi har klara roller så att logistiken fungerar klockrent på kvällarna. Då kocken inte släpper in någon i köket så var maten fixad varje kväll. Anders och Olle fixar disken och jag som har rytmen i blodet står för musiken och underhållningen. Då jag är Häradsbygdens Reaggeprofil kan ni tänka er vad dessa rockgubbar har njutit under veckan.

Sen tog jag och kocken en vilodag. Detta var dock helt uteslutet för Damp Anders och Olle.

Tredje klätterdagen teamade jag och Arga Kocken, Vi klättrade Fluted butress direkt.

Det visade sig vara ganska seriös klättring i rådande förhållanden. Snön sög och det upplevdes som hårdare än vad det. Tyvärr läste vi inte föraren förän efteråt. Anders och Olle klättrade the Seam.

Sista repan när det börjar flacka På Fluted.

Summit.

Vi hade helt enkelt en mycket bra vecka med bra väder och hyfsat mycket klättring. Sista kvällen så dök det upp ett gäng från Stockholm i vår stuga. Det var Anders och Olle facebookskompisar.

Var sugen att skoja till det men avbröt i sista stund av respekt för Anders som är en av dom bästa gubbarna out there. Nu går Frozen Turfs tankar till West Coast och Metall Pär. Hoppas på ett snabbt tillfrisknande. Avslutar med att säga som Kaptenen "bara döda fiskar går med strömmen"

/ Markus

Who let the dogs out !

Den officiella rapporten från den Universiella Gräsklättersamlingen.

Made by Magnus.

Dag 1

Det var 18 antagna som dök upp på parkeringen på morgonen.

Redan på parkeringen stod det klart att dom universiella inslagen infriades då det var inte mindre än två Danskar representerade på träffen.
Kasper som är Dansk medborgare hade sällskap av sina landsmän Rafael Jensen som kommit från Göteborg. Vidare så var både West och East Coast representerade. Efter en obligatorisk genomgång av säkerheten enl konsumentverkets rekommendationer så bar det äntligen av till Båthusberget.

Första dagen så ville vi invagga deltagarna i en falsk säkerhet så då var det fritt att bestämma replag.

Jag och Kasper ville såklart klättra nytur som alltid på Båthus. Då vi har nytursgaranti på våra träffar så ville vi såklart dela ut fina linjer till all replagen. Själv så fick vi en hyfsad dag med en fin nytur till vänster om bergets stora klassiker (Bättre än Solna). Vi döpte linjen till Ted is on fire.

Den senast pannlampan.

Kasper på Ted is on fire.

 Alla replagen levererade redan första dagen men Magnus och Combats nytur var nog den snyggast linjen av alla, mer Skottland än Skottland var betyget något som verifierades av första repetitionen av Anders Wester eller om det var Johan Gille.
Deltagarna hade stränga förhållningsorder att vara tillbaka på parkeringen innan mörkret då dom flesta olyckor inträffar på nedstigningen och så hade vi ett späckat program med workshops och föredrag. Snabbt tillbaka till bilen och snabb dusch för 17.00 serverade arga kocken maten och då var det bäst att vara på plats.

Arga Kocken.

 Efter en utsökt måltid så var det dags för kvällens första workshop. Det var Anders Wester som höll i den. Anders som har lång erfarenhet av klättring och arbete för Svenska Klätterförbundet som bland annat accessansvarig. Han har dessutom varit med sen juratiden. Han har funderat mycket hur vi ska kunna sänka trösklarna för alpinismen och göra den till en folksport. Många härliga diskussioner som engagerade.
Många bra tankar och idéer kom ifrån västkust gänget där man verkligen  är föregångare och har påbörjat arbete med att göra delar av klipporna tillgängliga, bultar behövs verkligen i Bohuslän det det inte finns några vettiga linjer. Via feritta sågs också som något klubbarna i landet bör prioritera för att få folk att lämna gymmen. Sedan så höll Kasper Kotake och Magnus Strömhäll en Workshop om hur att klä sig eller inte klä sig, efter lager på lager principen,
Det var en inspirerande föredrag med två härliga personer som inte var sena att skoja till det för att få upp stämningen på dom trötta deltagarna. Kvällen avrundades med att vi hade delat upp deltagarna i replag. Själv så valde jag Metall Pär med Ä då jag insåg att vi hade, vad man skulle kunna säga vara ett gemensamt specialintresse.

Glatt gäng.

Dag 2


Replag enligt följande.

Markus & Metall Pär med Ä
Anders & Magnus & Ted
Åsa & Snow
Chris & Mia
Håkan & Rafael
Amnesi Håkan & Combat
Stefan & Erik & Dick
Kasper & Joel
Johan & Kaj

Mer eller mindre nöjda med sina replag så bar det i alla fall iväg. Även leden var förbestämd då klättrare är kända för att gilla regler och struktur.

Rackning i skogen.

Dag 2 avlöpte också utan större problem med flera repetitioner av klassiker och en hel del nytt.
Då allt verkar vara farligt nuförtiden så avbröt vi innan mörkret även denna dagen, i alla fall några av oss. Paniken började komma hos flera av deltagarna när Amnesi Håkan och Combat vägrade att infinna sig i tid. Fan många var sugna på att dricka vin efter en lång dag. När deras bil svängde in på parkeringen korkades det upp i ett rasande tempo.

Snygg Battle dock inte Stefan.

 Efter ytterligare en måltid var det dags för En elda clinic med Ted Ekberg som är certifierad eldare. Han visade på ett informativt sätt vad som går att elda vid en nödsituation. Resten av träffen lämnar vi åt fantasin. Ensak är dock säker, vi kör även nästa år så det är bara att ansöka. Frozen Turfs oficiella it ansvarige Stefan har varit snäll att lägga upp detta på tuben.https://www.youtube.com/watch?v=vgmZ2JFekkk

To no one will we sell, or deny, the truth.
/ Frozen Turf

Jultävling mm.

Starkt startfält.

Kan informera att det ser ut att bli fullt på träffen med en mycket stark uppställning av gräsklättrare.
Tyvärr så har jag inte hunnit posta på ett tag. Har haft fullt upp med att smälta segern i Dkk boulderbattle. Ska jag vara riktigt ärlig så var segern en delad seger med Frozen Turfs andra äkta hälft. Ska dock inte tråka ihjäl er med detaljerna här.

A new world order / Every one wants a piece of the cake

Förövrigt så har jag sysslat med att ta ställning till all sponsor erbjudanden som börjar strömma in.
Det är ett hårt jobb att driva Sveriges största Gräsklätterblogg.
Frozen Turf har beslutat att börja åka på Kreuzspitze bindningar denna vinter.
Kreuzspitze är en liten underdog bland bindningstillverkare som sparkar röv med allt annat på marknaden, Vi har även beslutat att en större internationell outdoor retailer nämligen Barrabes kommer att gå in och sponsra den Universiella Grästräffen. Alla deltagare kommer att få en Grassy bag med prylar.
Vi har Joel att tacka för detta. Nu får det vara slut med sponsorer, så om ni inte är små och independent och har en jävla massa soul så bemöda er inte att skicka förslag.
I dag så gick vårt merchandise på tryck och det kommer att vara klart till träffen.

Arga kocken informerar.

Arga kocken har fått hedersuppdraget att laga till gräsklättermiddagarna.
Har du några speciella krav på din kost ( ex bara kött eller endast gluten ) så hör av dig via sms till mig så försöker vi lösa detta.
073-929-6119.

Jultävling.

Vi kommer att ha jultävling där du kommer att ha chansen att vinna 1 av 15 t-shirts med Gräsklätter-loggan. För att vinna måste du svara rätt på jultävlingen och komma på träffen, dessutom måste du bli godkänd i den psykologiska utvärderingen.

Vilken Polsk Gräsklätter gud sa detta " Ice climbing is boring I far prefer grass "
Bara att posta ditt svar på bloggen så kan du vara lycklig vinnare av årets jultävling.
Se till att ta hand om era familjer under julen så att ni kan ha ett fritt sinne på träffen.

God Jul / Markus